Först vill jag tack er alla för era snälla fina kommentarer hos mig . Det värmer så gott att läsa.

Såhär varmt var det häromnatten. Jag har koll på vädret i Oslo också :-).

Jag har nog uppfunnit ett nytt yrke. Mina vänner vet att jag är en nattuggla och närhelst, om dom behöver nån att prata med,  så vet dom att dom kan ringa mig.  2 av mina väninnor har flyttat till Stockholm och en av dom brukar ringa mig på nätterna när hon är på väg  hem från nåt galej och går på nåt ställe som känns otryggt. Då har hon mig som sällskap och lite trygghet :-). Nu tänker också min andra väninna göra det när hon varit ute på något. I natt ringde Oslodottern när hon var på väg från jobbet och gick där det inte kändes så tryggt. Trevligt att få vara deras nattliga promenadeskort *S*.

I går blev det uppstekt kams, pitepalt, till middag. Det ser nog inte så gott ut, men är en av mina älsklingsrätter. I dag så grillade jag hamburgare. Jag har tappat fantasin och lusten med att laga mat. I bland blänker det till och det kan bli något nytt recept jag hittat. 

Nu börjar sportlovet för ungdomarna. Yngste sonen ska jobba på sitt extrajobb och den andre sonen vet jag inte riktigt vad han ska hitta på :-). För hans del så snurrar nog många tankar om vad det ska bli efter skolan slutat. Fortsatt studier direkt eller jobba ett tag. Jag hoppas ju att han pluggar vidare och dit lutar det nog också.

Med   6 ungar så kommer dom ju att sprida ut sig på olika platser och det känns lite gruvsamt. 2 av dom äldre bor här i stan. 2 bor i Oslo och dom hemmaboende kommer nog inte heller att bli kvar här i stan. Jag får väl göra som jag sagt genom åren, sälja allt och skaffa en husbil och åka runt dit jag vill och kan bo utanför dom när andan faller på *S*.

Jag står i bostadskö i Göteborg och Uppsala. Göteborg för att ha nämre till Norge och Uppsala för där trivdes jag så gott. Lite busigt känns det att få bestämma helt själv vart bopålarna ska slås ner. Sen om jag stannar här i stan, går ju också.

Eget liv, blir det vilketsom. Livet är nog lite annorlunda för dom som lever i par och som får anpassa sig efter den andre också.

När jag ändå har skrivit om barnen så lägger jag ut bild från förra våren då dottern tog studenten.

De står åldersmässigt från höger till vänster, äldsten till yngsten . Det är få gånger då vi alla har möjlighet att träffas och samlas på samma bild.

I dag kom ett paket igen. Det är sonens studentmössa och det måste han ju få öppna själv :-).

  Midsommar 2011           

Jag kan inte fatta att han snart tar studenten. Vart tar åren vägen? I går var han ute på galej och firade 100 dagars. Förra våren var det dottern och nästa vår är det yngste sonens tur. Sen blir det nästan som blanka blad för mig. Med 6 barn, fördelade från 1975 till 1994, så känns det mycket märkligt för mig att jag snart inte har några barn hemmaboendes.

Stor tur har jag haft med alla barnen. Alla föddes friska och välskapta och det är inget man kan ta för givet. När dom 3 sista föddes så var jag 38, 40 och 41 år och riskerna ökar ju med mammans ålder. Tur på alla sätt och vis har jag haft sen också med dom. Allt har flytit på och inga större bekymmer har dom gett mig eller sig själva. Det är verkligen en nåd att buga till backen för. Helst genom jag varit själv med dom större delen av deras liv. Det vi "vunnit" av det är att vi har bra tät sammanhållning mellan syskonen, oavsett åldersskillnaderna,  och oss alla.

Jag har som "hjärntvättat" dom att familjen är viktigast av allt. Vänner och andra kommer och går. Men familjen finns jämt, i vått och torrt.