jeanette sandelin

10 maj 2012 06:14

de har alltid varandra :)
jag och min syster pratar varje dag. nu är vår mamma dålig och vi stöttar varandra med samtal och lite råd.
kram från dalsland//

Karin

10 maj 2012 07:43

det är en stor gåva om syskon kan hålla ihop och finnas för varandra i vått och torrt. En stor glädje för alla och för dig i all synnerhet

Varm kram
Karin

helga

10 maj 2012 09:07

Precis sådär kände jag också när sonen provade sin kostym. Shit - detta är ju min äldsta och jag blir lite rörd när jag tänker på hur fort allt går.Nästa år tar dottern studenten och sen vet man inte vart de hamnar. Kanske studier utomlands för henne...

Rigmor

10 maj 2012 11:55

Jag kan nästan längta tillbaka till den tiden nu...när man hade student i huset och det vara en massa förberedelser, ungdomarnas förväntningar för livet som komma skall, och hur man ängsligt stod där vid sidan av och såg på...Å som du skriver, bästa gåvan man gett dom är nog syskon, nu är det sorgligt i de familjer den känslan inte finns kvar, men den kanske går att reparera när man blir äldre.
Ha en fortsatt bra dag, och vi får verkligen hoppas att det var sista snön för er del den här våren!!
Kram kram

Tomtan

10 maj 2012 18:22

Läste en intervju en gång. De var en tant som fyllde 100 och reportern frågade hur de kändes "Rätt bra" sa tanten. "Jag fick in yngsta på ålderdomshemmet förra veckan!"
Förälder är ett livsåtagande!

Tomtan

10 maj 2012 18:44

HAr hört nått konstigt..... Hitta på en mailaderess så fungerar de.....

Viola

13 maj 2012 11:22

Det skrivs ofta att sammanhållningen är stark där det är många syskon.
Underbart när man kan hjälpa varandra. Jag tror att i en stor syskonskara finns det inte plats för avundsjuka och tävlan om föräldras gunst. Det är nog speciellt att vara mamma till 6 barn (jag har tre).Många glädjeämnen men säkert en del oro också. Jag tror inte man kan förbereda sig mentalt hur det är när ungdomarna vill stå på egna ben. För mig var det extra jobbigt när den yngste lämnade hemmet.Men sånt är livet. Det kommer barnbarn - livets efterrätt har någon sagt. Yngsta barnbarnet tar studenten nu i vår. Härligt och inte behöver jag tänka på allt runt omkring, det är bara presenten att fundera på - förresten inte så bara, det är inte småsaker hon önskar sig.
Det här med bloggandet går i vågor. När tid och lust finns är det roligt, men som väl är så finns det annat som också är roligt.
Ha en riktigt fin vår med alla bestyr.
Kram

Gardenhouse

13 maj 2012 17:01

Så fin sammanhållning ni har i familjen!
Syskonen emellan och du som mamma, härligt att läsa.
Lycka till med student tiden ny framåt. Det brukar ju vara en heldel att stå i.
Kram Sussi

Agneta

13 maj 2012 19:40

Hej, Ingrid!
Hittade vägen hit via Polargrevinnan och nu har jag läst o läst så det går väl snart runt i mitt arma huvud.
Så mycket du har omkring dig med alla barnen och visst känns det när flyttlasset går.
Många jättefina foton visar du upp och det är alltid tevligt att få resa i Sverige via datorn.
Lycka till med din strumados...kan vara knepigt det där! Marginalern är små..mycket små om det är Levaxin du står på. Räcker med att höja med bara 25 microgram/vecka för att det ska bli resultat.
Ha det så bra med studentkalas och allt annat som hör till!
Kram, Agneta

Katarina

13 maj 2012 23:02

Även om det är ett bra tag kvar så har jag faktiskt börjat gruva lite inför att de ska slussas ut i stora vida världen. Lämna boet. Härligt att ni har sådan fin kontakt och gemnskap :O) Kram Katarina.

sannapanna

14 maj 2012 09:14

Hej hopp,kul att du läser min blogg,jag läser din med o ska bli bättre att kommentera den oxå,erkänner att jag är lite lat på den sidan :) Må gott
Men nu vill vi väl ha lite värme va?? Kram

trollmor

15 maj 2012 08:58

Jag brukar tänka ibland ,att vad gjorde man utan sina barn. Trodde faktiskt inte att glädjen över dem skulle bli ännu starkare för varje år som går. Här värmer det också i hjärtat över omtanken om varandra i familjen . Det är stort för mig.
Kram på dig