Jag fortsätter trixandet med fotoappen. Yngste sonen när han gör tårta. Det här är en mycket vetgirig, medveten kille som engagerar sig i mycket.  Det är inte lätt alla gånger för en moder att hänga med i svängarna. Men jag lär mig mycket av honom och alla barnen. Omän diskussionerna kan gå höga mellan oss mellan varven :-). Med ålderns rätt så har jag ju lite mer erfarenhet av det mesta och hans ungdomliga iver kan ju krocka rejält  med det ibland *S*.

Tex. det här med mat så är jag ganska less på matlagning och fastnar ofta i samma vanliga maten. Han är mer medveten och läser på alla förpackningars innehåll. Där är jag mer lat och bara kör på i det jag tycker är gott. Jag har svårt att samarbeta i kök och har varit dålig på att släppa fram ungarna där.

Nu har jag blivit bättre på det och upptäckt dom stora fördelarna att dom lagar maten också. Duktiga och mer fantasi har dom och har ju inte kört fast i gamla spår...inte än i alla fall :-). Häromdagen så bakade han matbröd och det blev så gott. Även andre sonen är duktig på matlagning. Av alla 6 barnen så är 2 st kockar + 1 som serverar och är dryckesansvarig på berömd krog i Oslo. Dom andra 3 är duktiga och intresserade amatörer i köket. Har jag inte tur så säg?

Foto från tidiga vintern. På tal om påtänkt flytt härifrån, så känns det så rätt. Här syns våra fönster och hur nära gångvägen är utanför oss. Jag sover i vardagsrummet och det är innanför det mittersta fönstret. Persinnerna måste jag ha fördragna jämt för insynens skull. Det ger ju en så instängd känsla och nu längtar jag till att kunna bo så vi slipper den känslan. Sen att kunna komma mer centralt i stan. Sen vi flyttade hit så har jag blivit så passiv och levat som i en bubbla. Jag längtar att lättare och spontant ta mig ut bland folk. Vi bor ju inte långt ifrån stan. Men ändå så på sidan om. Det blir ju lättare för andra också att hälsa på oss spontant. Som det var när vi bodde inne i stan. Blir man nån gång nöjd och bofast?